TÅLAMOD

TÅLAMOD   

…vi väntar…väntan ter sig lång…oändligt lång…som en smal lång mörk gång…tills ljuset uppstår där framme…väntan handlar om tålamod…att tålmodigt invänta…att tålmodigt inse…att tålmodigt beakta och betrakta… myntet har som bekant flera sidor…angeläget att alla sidor belyses, genomskådas och analyseras…det ingår i tålamodets sång…att inte ha bråttom …för vad har skyndsamheten att erbjuda?...vad finns där borta?...det som vi ivrigt längtar efter…tålmodighetens acceptans…kanske kommer bussen…kanske inte… kanske kommer den i dag...eller kanske i morgon…skynda, skynda…till vad då?...upplysningen låter sig inte forceras eller skyndas på…det behövs tid och mognad…olika variabler behöver vara med, passa ihop, pusslas samman, läggas till rätta…resultatet är inte känt på förhand och tålmodigheten ligger i att acceptera detta…

…planer, prospekt och projekt…människan får aldrig nog med sådant…när det ena projektet är avslutat, så ska genast nästa påbörjas…upplysningen tänker ingen på…det enda livsprojektet som egentligen behöver förverkligas…

…i tålmodigheten vidgas också vyerna…att acceptera det som är, släppa det som varit och ta emot det som kommer…även om det inte är väntat eller önskat…tålmodigheten med ens egna tillkortakommanden och åkommor… likväl som med andras…mina åkommor är ju också dina åkommor och vice versa… människor låtsas som om dessa åkommor inte existerar…utan skyndar… skyndar…skyndar vidare…

…efter döden kommer pånyttfödelse…något nytt startar…ett nytt projekt …och det projektet kan arta sig annorlunda än det förra…jaha, vad händer när planen går om intet?...well, en ny plan får smidas…det blir ju inte som det var tänkt, utan på ett annat sätt…

…man kan lära sig av allt…när vi är dåraktiga, så lär vi oss inget av något … vi gör om samma sak om och om igen…är förblindade av ignorans, saknar motivation och förmåga att öppna, reflektera och spegla…så vad gör vi i den-na stund?...analyserar mera…kontemplerar ännu mera…inkluderar mera … ändrade planer föds på nytt…vi har att låta det gamla bero, knyta ihop säcken och gå vidare…

…vad komponerar egentligen vidhäftning?...ett fastklamrande vid en idé, ett projekt, en person, en vision, strukturer, eller kanske själva existensen…fast-klamrandet håller illusionen vid liv…och när illusionen skingras, vad blir kvar då?...och när även detta är borta, vad blir kvar då?...inget är kvar till slut…inget görande, inget tyckande, inget tänkande, inget planerande, inget tidsrumsligt existerande…klar och ren medvetenhet är kvar…

Jörg

februari 2014