SIGNIFIKANT TÄNKANDE

SIGNIFIKANT TÄNKANDE

    Devisen på Uppsala Universitet skulle nu kunna revideras. Att tänka fritt är stort men tänka rätt är större kan lätt försvaras. Det omvända går dock lika bra. Det beror på vilken mening man lägger in i kvalificeringarna fritt och rätt och i funktionen tänka. Fria reflektioner kan rymma rätta och vice versa. Om vi har kvar enbart rådande ingredienser i devisen, så skulle vi åtminstone formulera den så här:

Att tänka fritt är stort

att tänka rätt likaså

    Vårt tänkande kan ha många yttringar och nivåer, allt ifrån begreppsligt reducerande och omedvetet systeminramade kognitioner till vishetsorienterade reflektioner. Häremellan finns förstås många sorters tankar: vardagliga, kulturrelaterat professionella, akademiskt intellektuella, filosofiska, analytiskt psykologiska, poetiska, mm, mm.

    Vi kan fruktbart använda liknelser i vårt tänkande, för att berika vår förståelse när vi är vid fronten av vårt vetande och behöver vidga och/eller fördjupa våra insikter.

    Mångas tänkande och kunskaper baserar sig på upplevelser vi har av konkreta och mätbara fenomen. Vid vår experimentella forskning, strävar vi ju också ofta efter att isolera variabler och upprepa skeenden. Fastän det är så, tenderar vi ändå att generalisera dessa ofta konstruerade experimentella betingelser.

    Vi projicerar för det mesta omedvetet och söker vara objektivt orienterade, utan att på ett signifikant vis förstå att det inte finns ett endaste objektivt skeende som inte också har en subjektiv aspekt. Vi är i vårt tänkande ofta omedvetna om våra producenter, regissörer och manusförfattare i våra psyken.

     Inom kvantfysiken har vi sedan ca 80 år haft kännedom om en mycket signifikant osäkerhet, nämligen att beroende på hur vi medvetet relaterar till observerade fenomen, så kommer dessa att framträda olika för oss; och inte nog med det, de iakttagna fenomenen förändras genom att de medvetandegörs.

     Denna vetskap har vi dock inte tagit till oss nämnvärt, utan vi uttrycker oss i allmänhet i stil med: ”så är det” eller ”sådan är jag”. Vi lägger för sällan till signifikanta kommentarer om hur vår tillfälliga medvetenhet och rådande betingelser färgar våra upplevelser, i stil med: ”i dag, den 13 oktober i Uppsala, uppenbarade sig människorna höstligt molnfria och orangetonat vackra för mig, vilket jag tyvärr alltför sällan upplever annars”.

    Skulle vi härvidlag bli ännu mer medvetna, ex.vis med hjälp av kontemplation och meditation, så skulle vi alltmer erfara att vi kan påverka vår varseblivning - av låt säga ett träd - så att vi simultant med observerandet av trädet kan revidera upplevelsen av det. Och inte nog med det, utvecklas vi vidare meditativt till allt mindre konceptuella, klara och inte nämnvärt störande medvetandenivåer, så kan vi också komma dithän att vi på en subtilare nivå kan varsebli att trädet förändras genom att det kontaktas av vår medvetenhet. Härvid har vi kopplat upp oss till kvantfysikens osäkerhetsdevis.

    Jaha, vad ska man hålla sig till nu då? Jo, vi kommer här att behöva aktualisera frågan om att bli mer ansvarsmedveten, ett ämnesområde som nog härbärgerar flertalet av de betingelser som förorsakar problemen vi jordbor har.

     Om vi nu också vill förstå mera varför diskussionen om fritt och rätt tänkande inte har lett till en inklusivare nivå, så beror det dels på att vi inte tillräckligt har integrerat ett signifikant paradigmatiskt reflekterande - eller devistänkande - och dels på grund av att bl.a. stolthet blandar sig i leken. Devisen har ju formulerats på en stor, tung, central och anrik universitetsbyggnad. Vi människor har i allmänhet inte den vishetsmedvetenheten ännu, som möjliggör för oss att vi kan se igenom och bortom stolthetsinskränkande och ignoransförmörkande förhållningssätt och i stället tona oss med naturligt klarsynt värdighet, likt en statsman som är fri från att vara identifierad med något politiskt parti.

    Om vi åstundar kultivering av signifikansmedvetenhet, vilket har relevans här, så behöver vi också befria vårt tänkande från ingrodda dualiseringar. Vi har att påminna oss om att det inte finns någonting i hela multiversum som har oberoende existens. Undantagslöst allt existerar tack vare ett ömsesidigt beroende mellan många betingelser.

    När vi har förstått att det i vissa sammanhang är mest relevant att tillämpa ett fritt tänkande och i ett annat ett rätt tänkande, samt att dessa tankesätt kan skifta, blanda ihop sig och nyanseras på allehanda sätt beroende på bl.a. rådande bakgrundsparadigm, så kommer vi naturligt allt oftare - mer eller mindre explicit - i någon form uttrycka oss i stil med: ”det signifikantaste tankesättet här, torde vara följande”.

    Utvecklandet av en sådan här inställning underlättas när vi blir tillräckligt konsekvens- och helhetsmedvetna samt har en sund och fruktbar vision av vidarefärden av vår levnad. I en sådan vi-sion har vi att vara tämligen befriade från avund, stolthet, dualiseringar, begär, ignorans och okunnighet. Då kan tillräckligt med vishet finnas med, så att vi kan skilja mellan bl.a. vardagliga, akademiska, andliga, vishetsandliga och upplysningsorienterade system och visioner.   

     Vi har naturligtvis på en fundamental nivå att förstå att vår hjärnas tankeverksamhet är en nödvändighet för oss människor och att den möjliggör att vi kan orientera oss i den här världen samt är vårt redskap och vår samordnare för människokroppens fantastiska orkester. Men, vårt tänkande kan också ställa till det för oss. I vår tid nu är människans identitetsuppfattningar på mån-ga håll tämligen uppslukade av kognitioner kring att ett finslipat intellekt och en bra tankeförmåga är bland det bästa man kan ha. Med en sådan obalans, varvid ungefär en gren på livets träd generaliseras ut till att bli hela trädet, så kan tyvärr vårt behjälpliga instrument också bli bestjälpligt…och i stället för att leda oss fram till att vi på en viss utvecklingsnivå kan lära oss att använda vårt reflekterande på ett mera lättsamt och vishetstonat sätt, så kan det hindra oss från detta genom fasthållning vid begreppsliga mönstringar eller traditioner, så att vår medvetenhet hindras från skingrandet av konceptuella moln och från att naturligt vistas i klar rymdlik medvetenhet och ha den med i vår, i synnerhet, akademis-ka värld.

    Våra akademiska studier borde på ett eller annat sätt, beroende på fakultet, successivt bidra till att - med hjälp av bl.a. fritt och rätt tänkande - öppna oss för mer vishetstonad signifikansmedvetenhet, vilket borde vara ett universitets bakgrundsparadigm, dess devis. Ett sådant paradigm torde åtminstone behöva komponeras av följande fem grundackord…nämligen

att kultivera:

1) en principiellt meningsfull målvision,

2) insikten att vi levande varelser essentiellt har en väsenslik natur,

3) en hjärtligt speglingsliknande medvetenhet,

4) spridandet av mera ljus till vårt mörka universum och

5) skingrandet av alltmer hinder som grumlar vår klargörande verklighetsmedvetenhet.

     Har vi integrerat en hygglig portion av dessa kvaliteter, så kan vi mera naturligt och ansvarigt lättsamt inse att vår diskussion av fritt och rätt tänkande nu kan bringas till en ny nivå och att universitetets devis i Uppsala skulle kunna ändras till:

Att tänka fritt och rätt är stort

att tänka signifikant är större

……

Uppsala den 14 oktober 2013

Jörg Fitz

Leg. psykoterapeut

F.d. lärare i vetenskapsteori vid Psykologiska Institutionen,

Uppsala Universitet

-4-