LYCKA

LYCKA

     Att vara lycklig är en gynnsam levnadsbetingelse som huvudsakligen skapas genom kärleksfullhet. Allt genuinare lyckoupplevelser genereras när kärleksfullheten blir innerligare och hjärtligare. När man till någon uttrycker ’jag älskar dig’, så komponeras detta budskap, vid hjärtligt innerliga betingelser, av en åstundan att den tilltalade må vistas i ett lyckosamt varande. Att älska innebär således, eller bör helst innebära, att man härmed naturligt och medvetet söker bidra med att lyckliggöra levande varelser.

     En sådan lyckoönskande inställning kan ju sedan också innehålla varianter av besläktade ackord, beroende på sammanhang. När exempelvis en förälder spontant ger sitt förskolebarn en kärleksyttring, så sker det ofta utifrån en ovillkorlig grundinställning. Den välkalibrerade föräldern förväntar sig inga bekräftelser, behöver inte vara dygdig och inte fiska efter att kärleksyttringen minsann har gynnsamma konsekvenser. Allt sådant har redan integrerats. Kärleksyttringen är spontant naturlig, självklar och ohindrad .. ungefär som när man dricker ett härligt glas bubblande vatten när man är törstig och upplever det uppfriskande och skönt balanserande i sin mänskliga kropp, i sitt psyke och i energisystemet .. inget konstigt .. som när man får en varm kram av en medmänniska när man känner sig frusen och ensam .. och naturligtvis vice versa: som när man naturligt känslogeneröst omfamnar någon.

Att lyckliggöra har att vara en naturlig ingrediens i allas vår ömsesidighetsberoende samvaro. En inställning med lyckobringande radiering berikar, helar, harmoniserar, levandegör, utvecklar vårt känsloliv, främjar vår mänskliga mognad i väsentliga hänseenden, mm..

     Lyckosamhet samverkar ofta naturligt berikande med tacksamhet, varigenom utveckling av signifikansmedvetenhet sker när vår inställning naturligt är upplysningsorienterad och när vi även inser att tyvärr inte så många jordbor lever medvetet i lyckosamma betingelser. Om vi här något förenklat liknar en sådan grundinställning vid ett träd, så kan vi relatera naturlig kärleksfullhet till en av trädets större rötter. Några andra, i princip lika angelägna, rötter är medkänsla, generositet och en åstundan att förverkliga trädets optimala fullkomning. Stammen i vårt symboliska träd kan här representera den centralt stämgafflande inställningen som hjärtligt balanserar varelser och olika betingelser med signifikansmedveten kalibrering, igenkänning och stabilisering. Grenarna och bladen symboliserar vår utveckling, nyansering och upplysning till alltmer kännedom om vad som finns i vårt universum och hur det har mönstrats. Frukterna representerar höstligt väsentliga konsekvenser av inställnin-gens olika komponenter, intentioner och kultiveringssätt. Sedan har vi att inte glömma bort trädets omgivning och atmosfär, såsom jorden, luften, vattnet, värmen, syret och  rymden samt varandets möjliggörande betingelse, den basala medvetenheten.

     Om ingen fundamental verklighetsmedvetenhet skulle finnas allestädes i kosmos, så skulle inget annat heller kunna finnas. Fysikaliska och energimässiga sammansatthe- ter skulle inte finnas i rumstidsliga världar, om inte medvetenhet finns med i varandet och i vår utveckling. Det är vår medvetenhet och olika kalibreringar av den som i grunden möjliggör och ansvarar för det som sker i vårt universum. Vi har att bli alltmer insiktsfullt medvetna om bland annat vår ändlöst basala och klara existensmedvetenhet, som inte har någon början och inget slut och vars funktion är att möjliggöra skapelser och skeenden, såväl spontant ursprungligt som betingat. Denna bortomkonceptuella medvetenhet är både skild helt och hållet från allt relativt och simultant inte skild från någonting alls. Den rymmer därmed allt .. alla biga bangar, svarta hål och tusentals existenssfärer, såsom många helvetiska tillstånd, demoniska levnadsbetingelser, djurvärldarna, vårt gemensamma  jordbovarande, människornas olika kulturella världar, krigiska halvgudavärldar, ca 30 gudanivåer, olika yogivärldar, olika bodhi-sattvanivåer, flera nirvanasfärer och några Buddhanivåer.

När den fundamentala existensmedvetenheten - helst lättillgänglig - finns integrerad i vår insiktsbank, så har man att naturligt generöst inta en barnvänligliknande inställning till ex.vis varelsers trosföreställning om att en gudomlig skapare är förklaringen till existensen av alla fenomen och varelser. Här generaliserar man en vag och oanalyserad idé som saknar en signifikant förståelse för multiversums betingelser. Re-ligioner är trossystem och inte signifikansmedvetet metodvishetsorienterade upplysningssystem. Även de akademiska systemen saknar fortfarande signifikant öppenhet för vishet, bortomkonceptuell medvetenhet och djupare förståelse för hur våra världar färgas och formas av våra inställningar och inramande kunskapssystem.

     Så .. och nu tillbaka till lycka. Reflektionerna ovan motiveras av att vi har att förstå att allt relativt existerar tack vare dynamiskt ömsesidighetsberoende betingelser. Vi borde nu bli alltmer medvetna om att vi autonomiserar för mycket .. vi substantiviserar ofta och omedvetet och gör alltför generaliserande nummer av oberoendeskap och självständighet. .. ’Lycka’.. hm .. vi har att alltmer komma dithän att vi naturligt inser att det inte finns någon lycka i sig och att våra tillfredsställande, behagliga, glädjande och levnadsberikande upplevelser alltid är beroende av många föränderliga betingelser. Vi har förstås härmed inte att avsäga oss lyckosamma tillstånd, på grund av deras förgänglighet, utan i stället tillåta oss att medvetet uppleva dem fullt ut genom varje säsong .. under tillblivelsen, våren, sommaren, hösten, vintern och under upphörandet .. likt levande vågor som jämnas ut eller bubblor som spontanar fram och löses upp i vår klara och oföränderliga basmedvetenhet, vilken även utgör essensen i vårt djupaste nirvaniska varande. I basal verklighetsmedvetenhet finns inte längre någon preferens för tillblivelse eller upphörande, uppgång eller nedgång, roligt eller tråkigt, vår eller höst, etc .. man är här befriad från vidhäftningar vid olika aspekter i samsarisk dynamik och även vid nirvaniska betingelser.

     Ju mer lyckosamma betingelser förenas med signifikant medvetenhet, desto mer tenderar detta att medföra gynnsamma förhållanden. Kärleksfull samvaro kan naturligtvis ibland upplevas översvallande positivt, varvid man spontant och generaliserande kan uttrycka: ’kärlek är allt!’, ’kärlek är meningen med livet!’, ’gud är kärleken!’ .. och liknande. När sedan rådande känsloupplevelser avklingar, så blir man ju åter medveten om att det finns annat också än detta. Men, naturligtvis kan man förstås i vissa stunder känsloexpanderande uttrycka sig i stil med: 'åh, allt är kärleksfullt!'

      Innerligt hjärtlig kärlekslycka utgör en av våra värdefullaste och mest levnadsfrämjande betingelser, i synnerhet om dessa genomfamnas av signifikansmedvetenhet. Att spontana fram lyckobubblor och att naturligt dansant kultivera kärleksvågor är således dyrbarhetsberikande ackord i allas vår helhet som kan förgylla våra liv och göra oss glimrigare o glansigare o nektrigare o mer radierande o förundransfullt öppenhjärtliga.

     Så .. kärlekslycka har således att signifikansmedvetet kultiverande finnas med bland grundackorden i vår levnadsstämgaffel. Låt oss sammanfatta reflektionerna kring lycka ovan med följande enkla formel ..

..att naturligt åstunda kärlekslycka

hos oss alla

har att kultiverande vara med

bland grundackorden

som komponerar vår

signifikansmedvetna levnadsstämgaffel ..

       Jörg

oktober 2017

PS. Denna text är ett avsnitt i boken signifikansmedvetenhet, som håller på att komponeras.