EN FYRVAKTARES Holodynamiska reflektioner

Karina Kristoffersen McKenzie
Nov 30, 2024
14 min read

Jörg Fitz 2001 & 2015

FYRVAKTAREN sitter i en trädgårdsstol och skriver. Det är sensommar och höstglimtar lugnar ned det svalvarmt och jämnmodigt glödgade solljuset. Han har vaknat upp från sin eftermiddagssiesta, druckit en kopp Darjeelingthé och - likt en katt - letat upp dagens plats där han ostört kan nedteckna sina reflektioner. Några vita dharmamoln finns här och där i den annars stillhetsklara himlen.

Han befinner sig en bit upp på de grönskande klipporna på en skönhetsö mitt ute i oceanen. Här finns hans enkla hus i pastoral natur där tidsdimensionen understundom är befriad från förgänglighetstankar. Ibland öppnas en glänta i fyrvaktarens medvetande som låter bor-tomeonigt tidlös klarhetsfrid reflekteras in i det enigmatiskt drömlika och glittrande oceaniska vattenljuset.

I trädgården finns även hans gemål - i poetiska stunder kallad Oceaniskt Vattenljus - som sköter om några blommor hon planterat. Hennes naturliga själfullhet har en fertilt vattnig ka- raktär med ungdomligt ursprungliga uppvakningsackord. Hon kallar understundom sin fyrvaktare för Juvelspeglande Omfamning...detta därför att han på ett holodynamiskt vis och med juvelliknande spegling genomfamnar henne, varigenom radiering av bl.a. intensifierad verklighetsnärvaro skapas, vilket bidrar till att levande varelser som kan motta denna utstrålning främjas i sin medvetna utveckling mot upplysthet.

Fyrvaktarens gemål föranleder att han inte absorberas in i ett varande bortom de betin- gelser som är hans: att upprätthålla upplysningstanken. Detta symboliseras av fyren som han har åsatts att sköta om. Utan sin glittrande gemål skulle fyrens funktion försvinna in i mörker. Och utan fyrvaktaren skulle Oceaniskt Vattenljus lösas upp i intighet. Hon behöver den reflekterande omfamningen. Han behöver livets oceaniska essens, manifesterad i fertilvattenljusatmosfärig kvinnlig gestaltning.

Vårt oskiljaktiga par är i förening en holodynamisk spegling av Buddha Dordche Chang, som inkluderar allt gällande metod och vishet. Deras huvudsakliga funktion är att - genom sin samvaro - avhjälpa obalans, ohälsa, disharmoni, meningslöshetsupplevelser och insiktslöshet gällande bl.a. Verklighetens natur och orsakerna till våra lidanden.

Detta är den essentiella glimten av fyrvaktarens tillhörighet, hans hemvist. Hans uppgift här är, att göra sökare existentiellt mera medvetna på ett signifikant sätt och inte minst påminna dem om att inte glömma tillflyktstagandet till 1) upplysningens princip och till 2) varelser som kultiverar denna väg...säväl yttre som inre.

Gudar på subtilare nivåer lever i oceaniska tidsrymder och gör detta med att mestadels vara i det njutningsfyllda konsumerandet av följderna av positivt karma. Vid ett tillfälle, när han var oceanfarare, uppsökte fyrvaktaren i meditation sin senaste sedan flera år avlidna mor, som vistades i ett andligt ljusrike. Han undervisade henne med följande kontemplativa ord: ”mor, blicka ut genom det stora fönstret där (hon sitter i meditationsställning mitt emot oceanfararen och har ett panoramafönster till höger om sig/till vänster om oceanfararen) - där ser du oceanen...den bara existerar...men, till skillnad från oceanen, så är människan också förmögen att vara medveten om existerandet.”

Fyrvaktaren är således en förvaltare av upplysningens fyr. Han är därmed naturligt en dharmautövare, vars symbol är en diamantigt stabil fyr som fungerar på så sätt att den mottar oceaniskt vattenljus, omvandlar föreningsenergin amplifierande och radierar bl.a. regnbågigt ut den i alla riktningar, varigenom levnadsbetingelser främjas, i synnerhet i de fält som nås av dessa reflektioner. Den nämnda ”amplifierande omvandlingen” har essentiellt en fertilitetsvattnigt juvelspeglingsliknande och upplysande karaktär. Detta kan ex.vis innebära att känslotonade upplevelser såväl expanderas till naturligt generösa gester som helande rätas ut till samhörighetsstämd väsenslikhet vilken blir allt klarare, så att härigenom bland annat varianter av stolthet, dualisering, begär och ignorans skingras. Fyrvaktaren bidrar härmed till Helhetens kreativa evolution mot alltmer upplyst medvetenhet.

Fyrvaktaren vistas mentalt mestadels i en hemlig sfär och baskaraktären i hans varande är

diamantblå klarhet, vilken rymmer bl.a. ametisttonade balanseringar, gyllengula ljus- och ljudvibrationer i samklingande och synergiserande dans med ex.vis vit nektardoft, mörkerskingrande rubinljus eller akvamarinsmaragdig andning som empatiskt bärs upp av innerlig hjärtlighet, mm. Han omvandlar bl.a. stolthet och girighet till allestädes väsenslik och naturligt expansiv energi som berikar livet på oanade sätt. Han har vid denna verksamhet den gyllengula ”juvelkällan” Buddha Ratnasambhava som guidande princip. Han omvandlar vidare begär och passion till utvecklande differentiering av den perceptuella varseblivningen och till långt utvecklande liv samt till ändlöst ljus. Han inspireras härvid av den rubinröda Buddha Amitabha. Han omvandlar dualisering och begreppsligt gripande till hjärtligt speglande innerlighetsmedvetenhet. Den diamantblåa Buddha Akshobya är härvid den vägvisan-de närvaron. Fyrvaktaren omvandlar också avund och impulsiv aktivitet till dynamisk handlingsfullkomning som enbart tjänar syftet att upprätthålla betingelser som formar beskyddan-de och upplysande tillflyktssfärer. Den smaragdgröna Buddha Amogasiddhi är härvid vägvisaren. Dessutom omvandlas ignorans och vidhäftningar vid estetiska sinnesförnimmelser, subtil njutning och formlöshet till Verklighetsmedvetenhet. Den fundamentalt diamantvitt renhetsklara - men också transparent regnbågsskimrande - Buddha Vairochana är härvid den guidande principen. Allt detta är integrerat hos fyrvaktaren och sker därmed naturligt medvetet...ungefär som att dricka vatten när man är törstig.

Fyrvaktaren söker genomfamnande omvandla bl.a. konstlade betingelser till harmonisk naturlighet och förhåller sig i allmänhet dynamiskt upplysande till kombinationer av olika förhållanden som förorsakar lidanden, förvirring och frånvaro av signifikant insikt. Han kan därvid använda sig av metoder där principerna ovan har integrerats på en inklusivare medvetenhetsnivå...härvid kan ex.vis Buddha Shakyamuni, Helandets Buddha, Tara i olika skepnader, Guru Padmasambhava, Vadchrasattva, Vadchradhara, Samantabhadra, Hevadchra och Vadchrayogini utgöra de guidande och inspirerande Buddhaackorden som balanserar och omvandlar de störande vibrationerna och interferenserna.

Fyrvaktarens hemmahörighet är oftast stabiliserande sfärer och inte så mycket den aktivt upplysande vredens, vilken dharmautövare också verksamt kan vistas i. Betingelserna för att vistas i harmoniserande sfärer är bland annat, att man inom sig har att omvandla de störningar som man får uppleva till betingelser som samklingar med helning, ex.vis balanseran- de..kompenserande..utjämnande..harmoniserande..klargörande dynamik. Fyrvaktaren är in- gen fighter som agerar ut konflikter och oenigheter. Han kan ibland i kontemplativt filosofisk Manjusri-anda diskutera något ämne med en likvärdig samtalspartner, för att utforskande intensifiera konfrontationen med rådande signifikanta sanning. I en dylik diskussion finns inte några potentiella förlorare och vinnare, eftersom båda parterna egentligen samarbetar mot samma mål: ådagaläggandet av Verklighetens egentliga natur...låt vara med konfrontativa och vasst hinderskingrande medel. Dessa syftar dock aldrig till att såra den andre, utan till att undanröja onödiga försvar hos båda. Om en diskussionspartner avger en avgörande yttring, som får den andre att inse något som man inte förstått tidigare, så är denne ”förlorare” egentligen vinnaren (av ny kunskap). Vanliga tävlare, sportdängare, affärsmän, krigare, djur, spelare, akademiska prestigelirare, ”Asuras” (halvgudar) i samsaras existenshjul, med flera, inser inte denna poäng, eftersom de i allmänhet inte är ute efter insikt, autentiskhet, helning och upplysthet. De vill undvika förlustupplevelser och är ute efter vinstkänslor och att egot stolthetssväller ett tag. Om de vinner kan de en stund uppleva att ens ansträngningar till sist ändå medförde att den rättmätige (det vill säga man själv) segrade, varför man nu också bekräftande borde äras för sina insatser. Att dessa belöningsmedaljer i allmänhet inte är till någon djupare innerlig hjälp vid dyrbar och meningsfull evolution, är en reflektion som inte aktualiseras hos dessa stolthetssuktande och prispallorienterade lirare. Förvisso förnekar inte fyrvaktaren att det finns existensnivåer där enbart stridens, tävlandets eller konkurrerandets språk och mentalitet förstås. Ja, inom affärsvärlden tvingas man ju till och med på somliga håll att upprätthålla ett konkurrensverk för att motarbeta maktdominans. Och förvisso finns det - därmed - världar där man behöver segra över s.k. ”onda” krafter med stridens medel. Men, fyrvaktaren tillhör inte - utom i nödfall - denna skara.”Fienderna” i hans värld är oftast marorna och gestaltningar som ogillar att någon utvecklas förbi sådana sfärer där medel saknas för att främja långsiktig befrielse från lidanden och okunnighet.

Fyrvaktarens gode vän Helandets Buddha bistår honom understundom - ibland via någon emanation - när djupvidare domäner aktualiseras där marornas framträdande har känts igen som även delvis ens egna kollektiva skapelser. Fyrvaktaren har därför att se dessa försvarsmanifestationer på ett signifikant sätt och genomkorrigerande och omvandlande dynamik bringa även dessa motståndsenergier i samklang med utveckling mot uppvaknad närvaro, så att även andra kan gagnas därav. Förvisso kan även en åskvädrig inställning vara den lämpligaste ibland. Bodhisattvan Avalokiteshvara påminner fyrvaktaren om att så länge man inte har omedelbar tillgång till kärlek och medlidande för alla nödställda samt saknar en åstundan att vilja se levande varelser varaktigt lyckliga, befinner man sig inte i ett dynamiskt varande som främjar mognad mot upplysthet. Alltså, även marorna bör mottas som ens potentiella medvandrare och deras försvarsvapen mot nya insikter omvandlas till ex.vis blommor och juveler. Fyrvaktaren gråter understundom. Han förstår värdet av att vara människa med gynnsamma levnadsomständigheter och gråter bl.a. av tacksamhet över sina gynnsamma betingelser och inför att han fått träffa och undervisas av många såväl yttre som inre dharmalärare. Han gråter av medkänsla när han ser människor lida, över att så få lever ett dharmamedvetet liv och av kärlek när han sitter i vacker natur och låter sig fyllas av jordens skönhet och rikedom. Han lyckogråter när han betraktar sin gemål, som är havande med naturlig generositet.. Hon levandegör honom och kan uppenbara underbar förundran och mångahanda potentialiteter. Många är de strofer som han lovprisande har nedtecknat till henne i inte så få skepnader...inte minst under sina liv som oceanfarare.

Det bereds utrymme för fyrvaktarens liv genom att han lämnat vidhäftande intresse för det vanliga livet bakom sig. Det yttre - och det icke-hemliga och icke-innerliga inre - livet är förstås av intresse som holodynamiskt speglande aspekter i vår värld, dock inte längre som något begärligt som upplevs ha oberoende existens. De fördolt hjärtliga dimensionerna i den oceaniskt enigmatiska och ömsesidighetsspeglande Verklighetsmitten utgör den centrala hemvisten. Fyrvaktarens vision av fenomenen och varelser i denna essentiella hemvist är kreativt holodynamiskt speglingsliknande. Få helheter eller interrelationer brukar beskrivas naturligt respekterande, levande och signifikant när vi använder ett reduktivt, representatio- nellt eller statiskt språk - vilket vi i allmänhet oreflekterat gör...och som speglar, respektive, vårt gripande, projicerande och fixerande mentalitet. En grundprincip återfinns i alla manifestationer och i fyrvaktarens alla varianter av perceptioner...nämligen att Helheten återspeglas dynamiskt med någon mönstring i varje såväl individuell som kollektiv gestaltning. Man skulle också enkelt kunna uttrycka det så, att alla varelser och grupperingar är potentiella Buddhor. Fyrvaktaren behöver således inte längre resa omkring på haven till andra länder som förr när han var oceanfarare. Han studerar i stället interferenszonerna mellan karaktären hos sin medvetenhet och hur - delvis beroende på detta – verklighet, varelser och fenomen presenteras för honom. Epistemologiskt intar han, om vi just nu uttrycker oss akademiskt filosofiskt, en dynamisk position där han synergistiskt och mångdimensionellt balanserande kombinerar ett instrumentalistiskt och realistiskt förhållningssätt förenat med en

medvetenhet om Verklig-hetens essentiellt ljusa och klarhetstomma natur. Detta medför naturligtvis att inställningen anpassas till olika sammanhang. Alla dessa varianter av kalibrering saknar dock aldrig medvetenhet om ömsesidighetsberoende speglingar i hela helheten och i delheterna, samt kommunikation i helheters och dimensioners membranfält.

För fyrvaktaren är de värdefullaste konsekvenserna av den holodynamiska visionen, att man inte längre separerar sig från samhörighetsmedvetenhet: ständigt presenteras man hos andra återspeglande aspekter av bl.a. ens egen mentalitet, likväl som man hos sig själv kan känna igen andras ackord, karaktär och art av medvetenhet. I sina meditationer presenteras fyrvaktaren ofta spontant den ena gestalten efter den andra, ex.vis såväl kända i den konven- tionella världen som mer eller mindre symboliskt formade. Fyrvaktaren avvisar ingen av dessa, enär hans oceaniskt mentala värld i princip är öppenändad och genomfamnar såväl samsara som nirvana. Hans utveckling består till stora delar av att han i sin medvetenhet integrerar alltfler varelsers mentalitet och levnadsvillkor. Detta är en komplicerad process, emedan han naturligtvis inte bara adderande kan låta levande varelsers ackord flytta in i sitt psyke som när man stuvar in allt fler saker i en lagerlokal. De centrala organisationsprinciperna utgörs framför allt av de tantriskt buddhistiska systemen, kompletterade med fyrvaktarens holodynamiskt kreativa speglingsvision av universum och dess innehåll. I första hand handlar det om att integrera allt väsentligt om levande varelsers betingelser i allmänhet och alla människors på vår jord i synnerhet och kultivera dessa lämpligt på olika nivåer.

Vi kan kalla fyrvaktarens överordnade stämgaffel för signifikansmedvetenhet.

Det som i grunden dirigerar förhållningssättet vid integrationen av alltfler levande varelser i fyrvaktarens medvetande är just, som inledningsvis nämndes: upprätthållandet av upplysningstanken. Detta innebär - vid de faktiska operationella procedurerna - att anpassa förhållningssätten i olika sammanhang så, att fenomen och varelser som framträder i fyrvaktarens såväl yttre som inre och hemliga varseblivningsfält mottas och bemöts på sådana sätt att dessa bringas i samklang med upplysningsorienterad levnad.

Fyrvaktarens existensvillkor har sin inspirationella källa i enigmatiska och naturligt oceaniska sfärer. Här är hans innerliga hemvist. Delar av honom kan dock ibland lämna den centrala hemmahörighetssfären och därvid anta olika roller i den konventionella världen för att härigenom förgrena aspekter av sin verksamhet, såsom att exempelvis utöva funktioner som psykoterapeut, lärare, förälder, medmänsklig vän, danspartner, trädgårdsarbetare, författare, ekonomisk sponsor eller turist. Dessa gestaltningar är relaterade till varianter av Nirmanakaya, fyrvaktaren och hans gemål (i symbolisk/arketypisk gestaltning) till Sambogakaya, deras oceaniska verklighet till Dharmakaya samt överordnat guidande och integrerande principer till Signifikansmedvetenhet.

Granhultarn, yogin från skogens dolda glänta, är en av oceanfararens innerligaste vänner. Fyrvaktaren, däremot, är oceanfararens vägvisare och beskyddare. Denne framträder alltmer när Granhultarn har integrerats. Granhultarn öppnar upp för de hemliga, hjärtliga, svåråtkomligt solitära och enigmatiska gläntorna. Fyrvaktaren är mästaren som sedan öppnar upp för själva Verkligheten. Denna (icke-skenbara eller egentliga) Verklighet kan en kort stund oväntat presentera sig för fyrvaktaren som klarhetsmedvetenhet kvalificerad med speglande och väsenslikt vattenljus...ex.vis en fullmånesdag när all upplevd egenexistens hos oceanen, ljuset, fyren, ön, huset samt hos honom själv och hans gemål har upplösts.

Fyrvaktaren beskyddar oceanfararen på ett analogt vis som ex.vis, om vi förenklar något, en kapten beskyddar sin farkost och besättning, en läkare sina patienter, en kung sin kronprins, en advokat sina klienter, en psykoanalytiker sina analysander, en förälder sina barn, en

fåraherde sina får, en dharmalärare sina adepter och en dirigent sin orkester. Man kan också betrakta ämnet så, att fyrvaktaren är en gestaltning av oceanfararens fjärde betingelse.

Oceanfararens betingelser är fyra... de första två är:

(i) att skänka av sitt liv till andra och (ii) upplysthet;

den första av de resterande två är:

(iii) korta, men klara, drömbilder

och den fjärde betingelsen utgörs av:

(iv) signifikanta manifestationer

Denna fjärde betingelse har också gestaltats av ex.vis Granhultarn.

Fyrvaktaren kan sägas vara en fundamental betingelse för arketypiska oceanfarare...för vilka fyrvaktaren representerar, kan vi säga, huvudfyren i den ändlösa oceanens mitt. Det kan förenklat och jordboigt liknas vid att segla över Atlanten och stanna upp ett tag vid en skyddande hamn på, låt säga Azorerna, där man erhåller förnödenheter, vägvisning, vila och

erfarenheter för att sedan färdas vidare till andra destinationer.

Fyrvaktaren vaktar således FYREN, inte bara någon av de otaliga fyrarna. För

oceanfararen är denna fyr upplysningens fyr, huvudfyren, fyrarnas fyr, den fyr som överordnat integrerar essensen av alla fyrars funktion. Vanliga fyrar varnar för grund, visar bestämda platsers position och är behjälpliga vid icke-oceanisk navigering. Upplysningens fyr däremot är oceanernas fyr, den som är behjälplig vid navigering i de fundamentala existentiella frågornas vatten...frågor som handlar om meningen med vår levnadsfärd och existerandet i allmänhet samt upplysningsorienterad utveckling i synnerhet.

Flertalet människor saknar i sin vanliga medvetenhet integrerad tillgång till signifikanta fyrar, med undantag för den egna instinktiva överlevnadsfyren. Och förvisso är denna överlevnadsfyr fundamental. Men, man missar här oftast, om man generaliserar denna hållning, att med hjälp av upplysningens fyr bringa i dagen insikten att överlevnaden blir kortvarig och av allt sämre kvalitet, om den inte expanderas ut till och delas med andra levande varelser. Om alla lever lyckligt och meningsfullt, så gynnas även enskilda och man själv. Om däremot ett fåtal lever samsariskt rikt och inskränkande i sina bubblor, på bekostnad av andra, så bäddar man för katastrofala följder, vilket börjar glimta fram här och där på vår jord nu. Utan helhetsmedveten insikt i karmiska förlopp, i levnadsvillkoren för sammansatta fenomen samt i medvetandets och Verklighetens natur hamnar vi så småningom i kvalfullt ignoransmörker. Vår egoism bör åtminstone i första ronden uppgraderas till intelligent egoism, som kan sammanfattas sålunda: det är mycket smartare att verka för att alla och inte bara ett fåtal mår gott i en hage. Symptom på en dylik omedvetenhet om vår snävsynthet yttrar sig nu på flera sätt på vår jord.

En fyrs funktion kan lätt testas, genom att generalisera dess intentionella verksamhet. Nu är förvisso inte flertalet fyrar oceaniska vägvisare, utan lokala hjälpinstrument. Men, många vet inte om detta. Det finns exempelvis en mängd olika fundamentalistiska ”fyrar”, som aldrig leder till andra områden än sådana där man så småningom går på grund och drunknar i samsaras mörker. Det handlar här om fyrar som saknar vishetsljus; ex.vis en generaliserande monoteistisk fundamentalism leder så småningom, som bekant, till lidanden, krig och död. Att tro att martyrskap i dylika sammanhang skulle vara av godo och tjäna ett fruktbart syfte, är som att tro att något blir vunnet genom att skära bort värdefulla organ från sin kropp och sedan inbilla sig att detta är en offerhandling som leder till bättre betingelser för helheten. Ingen sund gudom uppskattar något dylikt och ingen sund människa offrar sitt eget liv om inte andras liv därigenom kan räddas. När man guidas av en fyr som blinkar med budskapet ”följ inga andra fyrar jämte mig, på det att Du annars missar frälsningen och blir återfödd i helvetet”, och när denna fyr därmed saknar förståelse för vishet och upplysthet, så medför detta liknande konsekvenser för oss jordbor som när man ex.vis ägnar sig åt nationell kapprustning. Att i dag med sitt system inte ens principiellt söka inkludera och belysa globala fält, utan begränsa kalibreringen till nån klan eller kultur, bidrar inskränkande till vår degeneration. Vishet saknas här.

Oceanfararens fyrvaktare har i sin funktion som fyrvaktare, som nämnts, en gemål som han gärna ex.vis kallar fertilitetsvattnigt blomstrande ljus. Utan henne skulle fyren slockna och fyrvaktaren dö bort. Hon är glittret, livet, vågorna, vattenglansen, skönheten, behagfullheten, den själfulla öppenheten, nektardoften, levnadsessensen, havets och sfärernas musik. Hon kallar gärna fyrvaktaren Juvelspeglande Omfamning och presenterar honom tillgivna och uppskattande gester, ofta i poetisk klädnad. Hon kan lätt få fyrvaktaren att betrakta hennes närvaro med djupinnerlig kärlek och naturlig tacksamhet. Ibland kan det hos fyrvaktaren tidvattensdyna fram tårar inför hennes fertilnektriga kärleksdynamik. För henne är fyrvaktaren den som holodynamiskt reflekterar livets dimensioner, som omfamnar henne, gör henne existentiellt medveten och älskar henne juvelliknande och som utvald. Naturligtvis har de varandras kvaliteter och natur mer eller mindre integrerat inom sig, men väljer medvetet att i mänsklig form dualisera sin gemåliga relation något i kvinnligt-manliga aspekter för att hä-rigenom bl.a. förebildligt och berikande främja utvecklingen av dansant kreativitet och generering av inspiration.

Våra gemålers kommunikation kan vara naturligt vaken, subtil, mångdimensionell, spontant kreativ, busigt lekfull och mångskiftande klar. När ord används, så är de ofta fyllda med mening och medveten närvaro. I tidsrymden under en nektarmåltid skulle någon av dem, associativt och utvecklande samt oförberett och lättsamt, kunna utveckla något ords mening och användbarhet långtgående. De interagerar vid behov i en kreativt dansant anda med sinnen, tankar, drömbilder, symboler, liknelser, känslor, romantiska ackord och oftast också mer eller mindre icke-konceptuellt...bland annat telepatiskt, prekognitivt, intuitivt, klärauditivt och på olika synkrona vis...vilket möjliggörs av den mer eller mindre aktuella närvaron av den holodynamiska speglingsmedvetenheten. De olika genomlevelser som uppstår i deras ömsesidiga kommunikation har naturligt en varierande och innerligt sällhetslycklig grundton. De finner det därför fruktbart att också förebildligt låta sin samdans i form av konventionell samvaro erfaras av andra.

Skulle den ene dö, så dör snart också den andre. De uppskattar varandras olikheter lika mycket som likheterna och varandras gestaltningar av integritetsmedvetenhet lika mycket som det ömsesidiga beroendet mellan dem. När de känner igen varandras helheter så att de erfar att de har integrerat den andres karaktär och natur med välavvägd balans, så kan de le mot varandra på var sitt ömsint innerliga vis och därigenom förorsaka vibrationsskiftningar i sina kommunikationsfält, som sedan i något medium dansas samman till nya föreningar. De skulle kunna ägna sig åt trivsamt samspel under längre tidsrymder. De upplever sällan upprepningar och kan ex.vis ge varann oändligt med olika benämningar, vilka speglar stundens upplevelser och inställningar. De kan också då inta olika roller och relatera till varandra på olika sätt. Det är naturligt och spontant hos dem att inskränkande tendenser inte kultiveras...och, som nämnts, så finns inte trygghets-, bekräftelse- och kontrollbehov med i deras samliv. De behöver förstås alltsomoftast pauser för att integrera nya erfarenheter...och eftersom detta sker för jämnan, så har de kontemplativ rymd lättillgängligt. I denna

betingelse behövs inga nämnvärda fysiska åtbörder för att kommunicera. Bådas anslag i livet är varsamma och be- friade från strävan. Det kan räcka med att en ny doft eller nektrig smaknyans aktualiseras, så kan en ny dansant kommunikation frihjuligt och oförutsägbart initieras i ett medium där förundransfulla och holodynamiskt speglande fraktalblomningar äger rum (om vi lånar termen ’fraktal’ från matematisk geometri och här använder den lekfullt utvecklande). De

skulle kunna ägna sig åt att med intresse lukta på skiftningar i varandras svettning eller andedräkt, som uppstår som en följd av vilken näring som intagits och/eller vilken inställning och medvetenhetsnivå som råder...och göra detta under en period, som konventionellt sett kan motsvara flera människoliv, men av dem själva kan upplevas på ett liknande vis som när vi upplever en semestervecka.

Parets kommunikativa glädjeämnen kan även vara samsariska och betraktas instrumentellt. Dessa utgör inte målet eller frukterna, utan medbetingar förutsättningar för utvecklingen av dharmamedvetenhet. Om vi liknar det vid naturliga kryddor, så kan ju inte dessa ersätta basnäring, men kan bidra främjande till matsmältningen och bl.a. till transformationer och vishetsandlig utveckling...ja, utan de samsariska betingelserna i kombination med medve-ten lämplig inställning, så skulle ju ingen signifikant utveckling kunna ske hos oss människor. Att ex.vis se förgängligt romantiska levnadskryddor signifikansmedvetet, utgör aspekter av en fruktbar dynamisk inställning. Det är en av fyrvaktarens funktioner, att vara behjälplig vid signifikanta igenkänningar av samsariska fenomen och påminna resenärer att Buddhaupplysthet utgör vår evolutions excellenta destinationsinställning. Livet handlar i en dylik utveckling inte bara om att gå i skolan, arbeta, producera barn, bygga hus, ha ett semestrigt pensionärsliv och sedan dö...och inte heller bara om att förlåtande låta sig upptas i en stor guds famn och sedan förbli happy for ever...vilket i och för sig kan vara en signifikant gest en stund gentemot ex.vis otrygga åldringar och barn. Sedan behöver ju även gudar och generösa mödrar hjälp vid Helhetens kreativt multiversella evolution mot Buddhaupplysthet...och gudar, vars betingelser inte ännu har klarnat in i ignoransbefriad Verklighetsmedvetenhet, behöver bistånd vid hanteringen av de s.k. himmelska marorna.

Sammanfattande, så kan vi här också formulera det väsentliga så, att den djupare meningen med våra liv kan utgöras av att vi söker kultivera fram en holodynamiskt speglande nirvanamedvetenhet med vilken vi kan vistas kvar i samsara tills alla levande varelser också får sådana betingelser. När vi sedan alla är där, så kan vi väl söka utveckla oss vidare till olika nirvananivåer. Vi får väl förhoppningsvis återkomma till detta ämne senare.

EN FYRVAKTARES Holodynamiska reflektioner

Recent Posts

Comments