DEN DYRBARA MÄNSKLIGA EXISTENSEN

Den inledande kontemplationen i buddhistisk skolning

Jörg Fitz, 1990 & 2016

FÖRORD

Föreliggande Dharmatext är en karaktärisering av extraordinärt gynnsamma mänskliga exis- tensbetingelser. Dessa komponerar de lyckosammaste förutsättningarna för ett fruktbart, meningsfullt och upplysningsorienterat liv. Vi har som människor att ansvarigt och insiktsfullt bli medvetna om vårt varande och ständigt påminna oss om att det inte finns något dyrbarare än att vara en människa som förlänats alla gynnsamma levnadsbetingelser vilka främjar dharmapraktiserandet. Vi bör inte försitta en dylik chans som kanske bara bildas en gång.

 Jörg Fitz

Föreliggande dharmatext författades somrigt under juli 1990 och har filats till lite då och då fram till juli 2016

A    INLEDNING

Det finns några grundläggande kontemplationer och meditationer i ens dharmautveckling som vi har att integrera om vi vill utveckla signifikanta perspektiv, lämpliga förhållningssätt och stabila fundament inom oss.

Dessa grundläggande reflektioner och meditationer kan delas in i två huvudgrupper: de fyra vanliga och de fyra ovanliga fundamenten.

De fyra vanliga fundamenten utgörs av kontemplationer över:

1)  den dyrbara mänskliga existensen,

2)  förgänglighet,

3)  karma och

4)  tillkortakommandena med samsara.

De fyra ovanliga fundamenten består av:

1) tillflyktstagande till Buddha, dharma och sangha och utveckling och integrering av inten-tionen att förverkliga upplysthet,

2) recitation av Buddha Vadchrasattvas 100-staviga mantra,

3) praktiserandet av mandala-offer-meditationen (s.k. ’offrandet av universum’) och

4) Guru-yoga.

De fyra vanliga fundamenten utgör grundande förberedelser för utvecklandet av det vanliga, exoteriska, dharmapraktiserandet gällande både Hinayana- och Sutra-Mahayanavägen.

De fyra ovanliga fundamenten utgör grundande förberedelser inför utvecklandet av det ovanliga, esoteriska, dharmapraktiserandet längs den Tantriska Mahayanavägen, Vadchrayana. Dessa ovanliga fundament inkluderar de vanliga, varför en assimilerad förståelse av de vanliga är en förutsättning för utvecklandet av de ovanliga.

B    DEN DYRBARA MÄNSKLIGA EXISTENSEN

1.      Introducerande sammanfattning

Den dyrbara mänskliga existensformen brukar karaktäriseras med hjälp av 32 preciseringar av gynnsamma betingelser, vilka delas in i två huvudgrupper: de 22 friheterna och de 10 välsignelserna. Dessa 32 betingelser kommer nedan att beskrivas kortfattat.

2.       DE 32 GYNNSAMMA BETINGELSERNA

2.1.    De 22 friheterna

2.1.1  De 8 friheterna i samsara

(i) Frihet från att ha fötts in i ett helvetiskt tillstånd, där man mer eller mindre oavbrutet lider av extrem rädsla, hetta eller köld.

(ii) Frihet från att ha fötts in i ett existenstillstånd bland s.k. pretas - andeväsen som konti-nuerligt lider av hunger eller törst.

(iii) Frihet från att ha fötts in i djurens värld. Djur saknar förmåga till etisk reflektion.

(iv) Frihet från att ha fötts in i ett barbariskt land, där förutsättningar för att förstå Dharma-läran inte finns.

(v) Frihet från att ha fötts in bland gudarna, vare sig det är bland begärens, formens eller formlöshetens gudar. Gudarna på lägre nivå är bundna av lustupplevelser, bland annat relaterat till subtilare sex. Gudarna på högre nivå är fästa vid subtilare behagfullheter relaterade till färg och form, som samadhi-meditationen ger. På formlöshetens nivå är man vidhäftad vid bl.a. vaga nyanser, dofter och ljud.

(vi) Frihet från att ha fötts in bland varelser som hyser vilseledande och extrema åsikter, såsom eternalism (tron på ett ”evigt liv") eller nihilism (tron på att verklighetens sanna natur är intighet, frånvaro av liv) eller förnekandet av kausalläran (varvid man tror att fenomen kan uppstå utan orsak eller att karmaläran är invalid), eller bland varelser som oreflekterat ogillar Dharmaläran eller hyser perverterade åsikter.

(vii) Frihet från att ha fötts in i en mörk tidsålder, då någon Buddha inte finns närvarande och upplysningsläror samt de värdefulla kvaliteterna hos upplysthet inte är kända. Världen under en dylik tidsålder är en tröstlös och öde plats.

(viii) Frihet från att ha fötts in i ett tillstånd som vansinnig eller med ofullständiga sinnen. Ex.vis en stum varelse kan ofta vara alltför ignorant inför den verbala världen och språkligt-mentalt förstummad samt vänder i allmänhet inte sina tankar mot Dharma.

Sammanfattningsvis kan sägas att om man inte har ovan nämnda friheter, utan har fötts in under några av dessa existensbetingelserna, så befinner man sig i varandeformer där man saknar fritid och förutsättningar för att praktisera Dharma. Man är upptagen av att erfara konsekvenserna av tidigare handlingar.

2.1.2  De 14 friheterna från ogynnsamma omständigheter i människans värld

Men, även om man nu har erhållit en mänsklig form som är kapabel att praktisera Dharma, så behövs det ytterligare att man är fri från en lång rad ogynnsamma omständigheter, nämligen att inte alltför starkt och omedvetet vara under inflytande av:

(i) några av de fem åkommorna: avund, stolthet, dualisering-aversion, begär-vidhäftning,         och ignorans-okunnighet,

(ii)  korrumperade kompanjoner,

(iii) snäva åskådningar och felmotiverade handlingar,

(iv)  hindrande betingelser (på grund av mognande konsekvenser av tidigare handlingar),

(v)   andras förslavande kontroll över en,

(vi) olämpliga motiv för dharmapraktiserandet, såsom fruktan för att dö eller avsaknad av regelbundna livsuppehållande faktorer, vilka förvisso ibland kan trigga fram en genuinare dharmainställning, men inte i sig utgör lämpliga motiv,

(vii) ohederliga motiv vid dharmautövning, såsom egna vinstsyften, att vilja bli prisad, ärad, bekräftad eller att i första hand söka vidga sina egna lustupplevelser,

(viii) intensiv åtrå till den egna kroppen, till rikedom eller andra materiella objekt,

(ix)  grov mentalitet som leder till lågsinnade handlingar,

(x)  en avtrubbad mentalitet, sådan att ingen fruktan uppstår inom en, hur omfattande förklaringar om de tre lägre samsariska existenstillstånden man än tar del av,

(xi) outvecklade förståelsebetingelser, sådana att hur mycket man än informeras om befrielsens välsignelser och dyrbara kvaliteter, så väcks ändå inget intresse för och ingen tilltro till dharmaläran och dess implikationer,

(xii) att naturligt ägna sig åt destruktiva handlingar, såsom ex.vis jakt, stöld och terrorverksamhet,

(xiii) en likgiltig motivationsnivå varvid man är "lika benägen att praktisera dharmaläran som en hund är benägen att äta gräs",

(xiv) tendenser att bryta löften eller åtaganden gentemot framför allt ens dharmalärare eller vänner.

Om man i större utsträckning hade varit under inflytande av några av dessa ogynnsamma omständigheter, så skulle man just nu sannolikt inte ha studerat denna dharmatext fullt ut och relaterat innehållet i den till sitt eget liv. Eller så lägger man ifrån sig texten och glömmer bort den. Om man oproblematiskt kan tillgodogöra sig dharmaläran och känna igen signifikansen av den, så är man fri från inflytanden av dessa ogynnsamma omständigheter. Om det förhåller sig så, har man att innerligt glädjas över denna värdefulla belägenhet, inte försumma att ta tillvara på den och lära sig hur man förhindrar att ovan nämnda ogynnsamhe-ter inträffar i framtiden.

2.2     De 10 välsignelserna

De tio välsignelserna kan delas in i två kategorier: de fem personliga välsignelserna och de fem välsignelserna som har erhållits från andra. Nedan kommer dessa tio lyckosamma förhållanden att kortfattat beskrivas.

2.2.1  De 5 personliga välsignelserna

(i)  Att ha erhållit en mänsklig kropp som möjliggör dharmapraktisering och som är fri från  de åtta ofriheterna och alla ogynnsamma omständigheter på det mänskliga planet, som nämnts ovan.

(ii)  Att ha fötts i ett land där dharmaläran kan kultiveras, vilket kan ske bland annat tack vare att dharmaundervisning har kunnat äga rum här.

(iii) Att man har fungerande sinnesorgan och sunda mentala funktioner, som gör det  möjligt  att förstå dharmaundervisning.

(iv)  Att ens betingelser har resulterat i att man har kunnat inträda i ett varande genom en Buddhas dharmadörr, medför att ens handlingar inte motverkar ens syften. Detta är en karmisk följd av att man inte har varit inblandad i relationer och samverkat med dharma-motståndare. Man har inte heller begått någon av de fem skändliga handlingarna: att ha dödat sin far, sin mor, en Arhat, att med ont uppsåt ha förorsakat att blod spillts från en Buddhas kropp och att ha förorsakat schism bland sangha-medlemmar. Dessa handlingar resulterar i att man vid döendet återföds i helvetiska betingelser.

(v)  Att man har signifikant förståelse och - därmed - naturlig respekt för Buddhor, dharmaläran och dharmautövare.

2.2.2  De 5 välsignelserna som har erhållits från andra

(vi)   Att fullt upplysta varelser (som ex.vis Buddha Shakyamuni och Buddha Padmasam-bhava och andra) har verkat på vår jord i innevarande tidsålder. Det finns tidsåldrar då in-gen Buddha framträder här i vår värld…frekventa formationer och upplösningar av olika riken och kulturer i vårt universum gör det svårt för en Buddha att gestalta närvaro där över längre tid. Men i vår tidsålder har vi dock haft den goda lyckan att ha Buddhor tillstädes, vilket vi som lever nu tillsammans har att glädjas och vara tacksamma över.

(vii)  Att faktiskt erhålla Dharmaundervisning. Det är inte till nämnvärd gagn om vi som frisk människa lever under gynnsamma omständigheter under en tidsålder då Buddhor har varit närvarande och undervisat den excellenta dharmaläran, om vi inte faktiskt mottar undervisningen. Vi har emellertid nu dessbättre välsignats med förutsättningarna att erhålla sådan undervisning...genom att ex.vis studera föreliggande dharmatext.     

(viii) Ett varaktigt upprätthållandet av och genuint intresse för dharmalärorna samt att söka förverkliga dem. Att ha tillgång till dharmaundervisning medför inte automatiskt att ens liv blir värdefullt. Om vi har tillgång till ett helt bibliotek av dharmatexter, men inte är motiverade att studera dem och omsätta det som innehållet implicerar i handling, så är vi egentligen inte bättre däran än en biblioteksmus. Att lärorna hålls levande och inte deklinerar är således en utomordentlig välsignelse som har skänkts oss.

(ix)  Förhandenvaron av en gemenskap som utövar dharmaläran. Det är inte lätt att praktisera dharma på egen hand, utan vi behöver hjälp. Det är inte lätt för ett par myror att bygga en myrstack, utan det krävs många som samarbetar. Att man har funnit och fått tillgång till en grupp som utövar dharma är en ovanligt dyrbar välsignelse. Värdefullare än alla andra grupptillhörigheter.

(x)  Att faktiskt ha tillgång till lärare som kan förklara lärorna. Allt som hittills har nämnts är gott och väl, men fortfarande inte tillräckligt. Det räcker inte med att vi skänkts ett stort fält med excellent jordmån och idealiskt klimat samt omätbara potentialer av värdefull näring och dyrbara kvaliteter, om vi inte vet hur vi ska använda denna gynnsamma omständighet. Vi behöver en erfaren lantbrukare som förklarar för oss hur vi har att så, kultivera jorden, förvalta skörden, etc. Hon eller han lär oss förklarande att handla relevant och fruktbart.

3.   Dyrbarheten med den gynnsamma mänskliga existensen

3.1   Igenkännandet av den gynnsamma mänskliga existensen

Vi har att först känna igen tillämpbarheten av innebörden i det ovan beskrivna på vår egen livssituationen, om dyrbarheten med den gynnsamma mänskliga existensen på ett signifikant vis skall tydliggöras för oss. Vi har att faktiskt förstå och känna igen att just de egna levnadsbetingelserna för närvarande är extraordinära i den meningen, att så ovanligt många gynnsamheter för att praktisera dharma är förhanden samtidigt. Det är viktigt att man reflekterar över detta förhållande analytiskt, bortom ens konventionella ramar, så att insikterna kan tillämpas på ens eget liv som då blir relaterat till ett djupare och vidare perspektiv. Om detta inte görs, så kommer man inte att ha någon verklig nytta av dessa kunskaper.

Om vi promenerar i en storstad en dag, så kommer vi att se många människor. Vi bör öva oss i att uppleva dem med frågeställningen hur många av dessa nu egentligen ansvarigt skulle kunna ge sig in i betingelserna som ovan beskrivits, där de skulle kunna ta del av dharma-undervisning, ha en guidande dharmavän eller lärare som förklarar dharmaläran och att man förstår signifikansen och värdet av detta. Inte många! Oreflekterande människors mentalitet hindrar dem vanligtvis från att inse och acceptera sådana här dyrbara betingelser. När man själv har känt igen värdefullheten med den dyrbara mänskliga existensen i ovan beskrivna omfattning, så har man att från denna stund alltid upprätthållande kultivera medvetenheten om dessa betydelsefulla betingelser.

Den ovanligt gynnsamma situation man befinner sig i för tillfället har inte uppstått av en slump. Vi har med stor sannolikhet praktiserat dharma i ett tidigare liv och därvid inspirerats av dharmavägvisare eller Bodhisattvor, eller levt och verkat på något motsvarande vis. Den här gynnsamma situationen varar dock inte länge och vi kan inte se in i framtiden och varsebli var vi kommer att hamna senare. Dessa förhållanden medför att vi inte får missa den här unika chansen medan vi har den. "Vissa chanser får man ofta bara en gång!" Vi vet inte när nästa dharmatåg passerar förbi eller om det överhuvudtaget kommer något sådant. Och att ägna sig åt annat än att studera och praktisera dharmaläran - såsom exempelvis att med extrovert och oreflekterande anda turista omkring, upprepande spela bandy, titta på TV-underhållning var och varannan dag, prata strunt, samla på antika möbler eller frimärken och liknande - förorsakar knappast karmiska förutsättningar för bättre återfödelser.

3.2    Det stora värdet med den gynnsamma mänskliga existensen

3.2.1  Den gynnsamma mänskliga formen är vår enda Dharmafarkost

Den dyrbara mänskliga existensen överträffar all extern rikedom. Även om denna kan bidra till att ge oss ett bekvämt liv, så kan den inte befria oss från våra lidanden i framtida liv. Materiell rikedom är inte till någon nytta längre för oss när vi dör.

Den dyrbara mänskliga existensen kan användas för många ändamål. Den möjliggör att redan vårt innevarande liv kan bli sunt, lyckosamt och meningsfullt. Den är också värdefull för nästa liv, i det att man med dessa betingelser ges förutsättningar att använda metoder för att undvika återfödelser i olyckosamma tillstånd. Detta åstadkoms genom att vi avlägsnar negativa betingelser i vårt psyke, så att vi skyddar oss mot ogynnsamma återfödelser. Vi kan härvid använda oss av vissa renande metoder. Dessa inkluderar inte minst de s.k. "fyra renande krafterna", vilka beskrivs kortfattat nedan.

3.2.2   De fyra renande krafterna

(i)   Att bli tydligt  medveten om och känna igen skadliga handlingars negativa kvalitet och konsekvenser.

(ii)  Att ångra att de skadliga handlingarna utförts och besluta sig för att inte mera handla på ett sådant vis framöver.

(iii) Att ta tillflykt till Buddha, Dharma och Sangha och kultivera upplysningstanken för alla levande varelsers väl, eftersom detta motverkar skadlig verksamhet och dess konsekvenser.

(iv) Att korrigera, skingra och omvandla hindrande och skadegörande betingelser, med hjälp av ex.vis recitation av mantran eller bekännelsetexten inför de 35 Bekännelsebuddhorna.

3.2.3   Karmisk mognad kvalificerad med åtta speciella gynnsamma betingelser

Med den dyrbara mänskliga existensen som fundament kan vi också forma en levnad som har åtta speciella kvaliteter vilka optimerar vårt förverkligande av uppvaknandet. En sådan optimal levnadsnivå brukar kallas "karmisk mognad kvalificerad med åtta speciella gynnsamma betingelser". En människa med sådana levnadsbetingelser har:

(i)     optimal livslängd,

(ii)    utstrålning,

(iii)   respekterad social ställning,

(iv)   välstånd, (behöver inte inkludera materiellt välstånd)

(v)    trovärdigt tal,

(vi)   inflytande på andra,

(vii)  god hälsa och förmågor, samt

(viii) harmonisk mentalitet och kroppslig styrka.

3.3      Sällsyntheten med den gynnsamma mänskliga existensen

Det är ytterst svårt att erhålla en mänsklig form som är kvalificerad med alla ovan nämnda gynnsamheter. Det är lika sällsynt som att hitta en mycket värdefull ädelsten på en vanlig gata som många går på dagligen. Det är också extremt svårt att återigen återfödas som människa med samma lyckosamma omständigheter. Lika sällsynt som att återigen finna en mycket dyrbar ädelsten på samma vanliga, mycket trafikerade gata. Den dyrbara mänskliga existensen som är kvalificerad med alla gynnsamma betingelser samt befriad från de mänskligt ogynnsamma förhållandena, är lika värdefull som en önskeuppfyllande juvel med vars hjälp alla önskningar kan uppfyllas långt bortom ens förväntningar. De möjligheter som dessa betingelser potentiellt härbärgerar är omätbara.

Eftersom det är så oerhört sällsynt att sådana gynnsamma omständigheter föreligger, har man att inse att ingen tid får gå till spillo och att vi använder denna lyckosamma belägenhet väl. Vår vanliga och barnsliga mentalitet brukar begränsa oss, så att vi i allmänhet har svårt för att förstå detta. Vi gläds mycket över en chokladask, en ny klänning eller en ny bil.  Vi kan avsätta en hel dag för att åka till en avlägsen affär som realiserar lite rökskadade möbler. Vi kan lätt engagera oss helhjärtat i något som inte är så angeläget. Men, skulle något verkligt betydelsefullt erbjudas oss, så kan vi ha en tendens att reagera med misstro, avvisning eller oförstånd. Om vi exempelvis av en händelse hade hamnat på en förundransfull ö på vilken det fanns ändlöst med önskeuppfyllande juveler, så vore det väl ändå beklagligt om vi bara promenerade omkring där en stund och sedan åkte därifrån tomhänta utan att ha präntat in koordinaterna för öns läge samt hur man kan ta sig dit igen. ... för att inte tala om att vi knappast skulle komma på tanken att hålla en sådan önskeuppfyllande juvel mellan våra respektfullt kupade händer och med kärlekstårar i ögonen helhjärtat önska att alla snarast blev upplysta. Vi skulle härigenom inte behöva prisge så mycket mer än ungefär vår omhuldade inskränkthet och i stället bejaka en meningsfullt livsbefrämjande hållning.

Buddha Shakyamuni presenterade en gång en liknelse för att åskådliggöra sällsyntheten med den mänskliga existensen genom att plocka upp lite damm från marken och lägga på en av sina fingernaglar. Han förklarade att vid en kvoterande jämförelse så är antalet varelser i lyckosamma betingelser lika talrikt som mängden damm på hans nagel och antalet varelser i olyckosamma betingelser lika omfattande som mängden damm på hela jorden. Om vi sedan delar in fraktionen varelser som representeras av dammet på Buddhans fingernagel i sådana som är intresserade av dharmamedveten utveckling och sådana som inte är det, så har vi bland de förstnämnda att göra med en minoritet. Om denna minoritet sedan delas in i människor som har alla gynnsamma omständigheter uppfyllda fullständigt och sådana dharmapraktiserande människor där de gynnsamma omständigheterna förefinns ofullständigt, så har vi i den förstnämnda kategorin att göra med ett antal som lätt går att räkna snabbt. Om vi sedan ytterligare bland dessa söker sålla ut dem som genuint engagerar sig i dharmapraktisering på ett autentiskt och fruktbart vis, så kommer vi antagligen att finna ungefär lika många som det finns synliga stjärnor dagtid på himmelen. Skulle någon på riktigt och förstagångsupp-täckande och signifikansmedvetet fullt ut känna igen sig i en sådan mycket sällsynt betingelse,

så skulle nog välsignade och tacksamhetsfyllda kärlekstårar rinna ned på dennes kinder...och om tårarna skulle droppa ned på en fluga, så skulle den nog få lyckosputnik och kanske lösas upp i nirvana.

C   AVSLUTNING

Innevarande tidsålder (som enligt vissa källor kan delas in i tio 500-års perioder, varav vi nu befinner oss i den sjätte, vilken kallas den etiska säsongen) råkar vara en ljus tidsålder, eftersom Buddhor kan framträda. Vår tidsålder kommer dock att följas av 60 mörka tidsåldrar, vilka avlöses av en enda ljus. (Se närmare beträffande dessa prediktioner i (3) s. 61). Under en mörk tidsålder framträder ingen Buddha. Det är således bara under en synnerligen liten bråkdel av all tid som Buddhor fruktbart kan verka i vår värld. Och även den mesta tiden av ljusa tidsåldrar passerar utan att levande varelser kultiverande tar tillvara på en Buddhas närvaro, varför denne på grund därav sällan föds in i mänsklig form.

Alltså, det är ytterst sällsynt att en Buddha framträder i vår värld, för att bara nämna en av de många gynnsamma betingelserna som behöver vara uppfylld för att den dyrbara mänskliga existensen skall kunna aktualiseras. Vi lever för tillfället i en tidsålder då det är möjligt för oss att erfara befrielse från samsara eller att rentav förverkliga Buddhaskapet. Detta kan dock bara förvekligas om vi har en mänsklig kropp med alla gynnsamma betingelser. Alla andra existensbetingelser, inklusive dharmaomedvetna gudars, kan inte tjäna som bas för dharmapraktisering och för förverkligandet av Buddhamedvetenhet

Skulle det nu förhålla sig så, att man inte genuint söker praktisera dharmaläran kontinuerligt när man råkar ha erhållit den dyrbara mänskliga kroppen med alla gynnsamma betingelser, så är det inte bara osannolikt att man kommer att erhålla liknande förutsättningar i senare liv, utan det handlar också om självbedrägeri när denna undlåtenhet äger rum. Santideva säger i Bodhicaryavatara:

Efter att ha erhållit förutsättningar som dessa

och om jag inte vänjer mig vid dharmamedvetet handlande

så går inte något större bedrägeri att finna

och inte heller något större dårskap.

Om vi således inte kultiverar fullkomnandet av egna och andras gynnsamma betingelser samt söker åstadkomma goda förutsättningar för framtida generationers välgång och oreflekterat låter åren gå, så kan det bli så att vi en dag, när vi kommer att befinna oss vid döendets stund, med bakåtblickande reflexion med ångest, sorg och ånger inser att vi missade detta underbara tillfälle och att det just har lidit mot sitt slut samt att den unika chansen har förspillts…vi kommer kanske då äntligen att förstå innebörden i orden "vissa chanser får man bara en gång".

Geshe Rapten berättar i sin bok The Essential Nectar (1987:77) om en lama som lär ha sagt följande: "De första 20 åren av mitt liv praktiserade jag inte dharma, ty jag visste ingenting om det. De därpåföljande 20 åren bestämde jag mig för att starta praktiserandet, men jag fick aldrig tid över för det under denna period. De sista 20 åren tillbringade jag med att säga att jag inte längre var förmögen att praktisera. Detta är mitt liv."

De flesta betingelserna som främjar dharmapraktisering, exempelvis att tillämpa de 10 helande handlingarna och de sex bodhisattvaorienterade s.k. paramitas, är sällsynta. Signifikansmedvetenhet som klart kan skilja mellan bl.a. vad som i olika sammanhang är relevant och irrelevant, vad som är genuint och vad som är ytligt, vad som är viktigt och oviktigt, vad som är fruktbart och meningsfullt och vad som inte är det, är mycket sällan förekommande. Och eftersom inskränkande och förmörkande aktiviteter i allmänhet uppstår mycket frekventare än fruktbart upplysande förhållningssätt, blir även perioderna som är lämpade för dharmapraktisering mycket sällsynta.

Förhandenvaron av enbart en enskild gynnsam betingelse är således mycket ovanligt. Om alla betingelserna är förhanden samtidigt, så har vi med något häpnadsväckande sällsynt och värdefullt att göra. Vi har då att signifikansmedvetet känna igen en dylik omständighet och använda all vår tid och energi till att förverkliga något som är dharmaorienterat meningsfullt.

Vi har en tendens att hindra oss från att bli fullt införstådda med värdet och implikationerna av den gynnsamma mänskliga existensen. Skulle vi verkligen samvetsgrant låta oss uppfyllas av signifikansen med denna dyrbarhet samt förstå alla konsekvenser av denna insikt, så skulle vi inte låta en endaste timme av vårt liv gå till spillo genom onödiga, oreflekterat avsiktslösa och ofruktbara aktiviteter. Vi skulle i stället söka integrera upplysningstanken alltmer, så att den blev vår naturligt självklara grundackordstämgaffel i livet.

D    DEDIKATION

Denna dharmatext tillägnas oss alla som ju, mer eller mindre, har potentialer att påbörja och kvarhålla dharmapraktiserandet. Må härigenom otaliga varelser gagnas och stabilisera sina mänskliga fundament så, att alltid de gynnsammaste betingelserna för dharmapraktisering hinderfritt återfinns i liv efter liv.

E     KOMMENTERAD LITTERATURLISTA

Vid nedtecknandet av föreliggande dharmaessä har författaren i första hand använt sig av Meditation 2 (s. 67-78) i följande bok:

(1)   Geshe Rapten, The Essential Nectar, Wisdom Publ., London, 1984.

Det är en analytiskt reflekterande meditation, som alla andra i "Lam rim" (ung. "den stegvisa vägen till upplysningen"), vilken används inom den tantriska Gelugpa-traditionen.

Två andra texter har också använts. Den förstnämnda nedan, (2), som hjälp vid den strukturella grundkompositionen, och den senare, (3), som berikande källa.

(2)   Jamgon Kongtrul, The Torch of Certainty, Shambala Publ., Boulder and London, 1977.

(3)  Ngorchen Konchog Lhundrup, The Beautiful Ornament of The Three Visions, Golden Vase Publ., Singapore, 1987.

’(2)’ innehåller instruktioner i och förklaringar av de "Fyra Fundamenten", de mest grundläggande övningarna inom Kargyupa-traditionen. En mycket informationsrik bok.  Kan användas som uppslagsbok.

’(3)’ är en meditationsmanual för den icke-esoteriska delen av "Lam dre" ("Vägen som inkluderar dess frukter"), Sakyapa-traditionens huvudlära. Denna bok kan med fördel studeras av såväl skolade som oskolade personer. Däri ligger en av dess förtjänster.