Aforiska glimtar av INNERLIG KÂRLEK

JÖRG FITZ

1995 - 2011

INNERLIG KÄRLEK är den kärlek som kan börja gry när den yttre, omedvetet projektiva, kärleken avklingar. Det är en stillsamt svalvarm och ibland glödgad kärlek som bidrar till att man utvecklar alltmer insikt i vad man i sin levnad har att behålla och vad som bör lämnas.

Juvelen i blomkronan. Innerlig kärlek är relationell kärlek som - om vi uttrycker saken metaforiskt - kvalificeras utifrån en dyrbar ädelstensliknande sfär i djupet av hjärtat som naturligt radierar subtilt ljus i mjuk vibrerande omgivning som genomströmmas av välsignat pärlemorvatten som pulseras fram genom livets kontinuitet hos Helhetens oupphörliga hjärtlighetsrytm.

Hjärtats välavvägda språk. Innerlig kärlek är essentiellt hjärtats språk. Inte pri- märt tankens, talets, kroppens, den cykliska livmoderns eller de sexuella organens språk. Innerlig kärlek är inte heller primärt religioners språk. Den innerliga kärleken är som signifikansmedvetna ackord hos hjärtats levande rytm.

Hjärtats naturliga renhet. Hjärtats språkliga gester är inte de högsta uttrycksformerna, inte heller anmärkningsvärt djupsinniga eller vidsträckta. De är inte mäktiga och behöver inte vara mångordigt rika; inte heller spännande, passio-nerade eller intensivmagnetiskt blodröda. De symboliseras inte med taggigt röda rosor. Hjärtats innerliga språk ignoreras ofta av både världsliga och religiösa människor, dvs. av mer eller mindre reduktionistiskt och stolthetssinnade personer som inte har kännedom om skillnaderna mellan de fyra arterna av inställning: vanliga, andliga, vishetsandliga och upplysningsorienterade förhållningssätt. Hjärtats språk är innerlighetens naturlighetsrena och spontant närvarande lyckoaktualiseringar som ofta kvalificeras med speglingsliknande igenkänning, ömsinthet, tacksamhet och ödmjukhet.

Varsamt ädelsinne. Innerlig kärlek kvalificeras även med varsamhet...att inte skada och såra, utan i stället att omhänderta, vårda och hela. Innerlig kärlek yttrar sig vanligtvis lugnt. Den behöver inga dramatiska manifestationer och kan enkelt manifesteras med juvelglansiga ögon och signifikansmedvetet leende.

Förgänglighetsmedvetande och kärlek. Den innerliga kärlekens karaktäristiska gester kan väckas - om hithörande betingelser har mognat tillräckligt - från den medvetenhet som uppstår när dödens eller livets vind viskar i ens öra ’ditt innevarande livs sista suck kan passera snart’! Den innerliga kärleken mognar - inte alltid smärtfritt - av denna insikt... till skillnad från vanlig kärlek som oftast inte tål närvaron av denna tanke, utan håller den ifrån sig med allehanda medel. Den innerliga kärleken rymmer åtminstone en intuitiv glimt eller reflekterande aning om icke-cyklisk verklighetsmedvetenhet, där dödens betjänter har förlorat sin förmåga att varaktigt förmörka. Denna verklighetsmedvetenhet kan man närma sig med hjälp av den innerliga kärlekens närvaro, vilket inkluderar den successiva avväpningen av de förtryckande och manipulativa maktutövningarna hos dödens bulvaner. Dessa står inte ut med klarvaken speglingsmedvetenhet, utan livnär sig ofta med försvarsinställda, rädsloframkallande och inskränkande förhållningssätt.

Ignorant och insiktsfull kärlek. Den vanliga kärleken kan härbärgera innerlig kärlek som latent potentialitet. Men, den vanliga kärleken erbjuder i allmänhet sällan medvetet betingelser som välkomnar innerlighetens aktualisering. Den vanliga kärleken handlar ofta om relatering där även begär, dualisering, stolthet, avund och ignorans omedvetet blandar sig i. Den innerliga kärleken, däre-mot, utgörs av relatering i den mänskliga insiktsfullhetens mera lyhörda trädgårdar. I begärens och dualiseringens trädgårdar gestaltas ofta relateringsges-terna genom gripande och autonomiserande kognitioner av substantialitet och oberoende existens. Den hjärtligt insiktsfulla innerlighetsträdgårdens fundamentala jordmån utgörs huvudsakligen av humanhermeneutiska tankar, enigmatiska helhetsvarseblivningar (där den konventionella uppdelningen mellan yttre objekt och inre subjekt inte oberoendesepareras), samhörighetsmedvetenhet, ömsesidighetsberoende kreativitet och holodynamiska speglingsreflektioner.

Nivåmedveten koordinering och samordning. Innerlig kärlek är enkel kärlek. Den är bortom manipulation och tvångsmässiga begär efter mer sammansatt stimulans...inte på grund av inskränkande rädsla, utan på grund av mättnad och insikt. Enkelheten består i att naturligt klarhetsmedvetet se väsentlighet och relevans i förhandenvarande betingelser. Enkelhetsaspekten av innerlig kärlek in-nebär att i givna sammanhang ohindrat se och gestalta de värdefulla kvaliteterna som främjar aktualiserandet av tillfredsställande och lyckliggörande betin-gelser. Även om dessa dynamiska gester vid detaljerad analytisk granskning kan framträda som oöverblickbart komplicerade och innehållsrika, så är deras funk-tionella utövning lika naturliga som att vissa blomkronor öppnar och sluter sig i samklang med solens upp- respektive nedgång. Uttryckt med några metaforiska bilder...i den innerligt älskandes psyke kan bortom kulisserna finnas många samarbetande lag, bestående av nektarskänkande servitriser, förundransfulla forskare, verksamma dharmatjänare, bistående bodhisattvor, dansant generösa gudinnor, insiktsfulla kärleksmedvandrare, transformationsinspirerande dakinis, behagfullhetshuldror, skarpsynta juvelerare, helande läkare, konstnärer, te-rapeuter, lärare, guidande kaptener och fyrvaktare, beskyddande herdar, kultiverande trädgårdsmästare, med flera, vilka signifikansmedvetet i olika samanhang samordnar alla inblandade modaliteter till fruktbara gester

Mognad lycka. Kärlekens frö utgörs av intentionen att lyckliggöra och tillfredsställa. Innerlig kärlek är inte längre enbart ett frö eller en planta. Den är en ovanligare trädgård med träd, många växter och en dold stuga för intimitetssamvaro bortom det vanliga livets oreflekterade betingelser. Intentionen att lyckliggöra och tillfredsställa kvalificeras här med tankar, sinnesförnimmelser, gestaltningar och känslor som berör de innerligt ogripbara rörelseinnehållen.. likt ett par samdansande och kultiverande regnbågar som harmoniskt dekorerar medveten lyckorymd ovanför mjukt speglingsglittrande vatten.

Innerlig kärlek är ett fönster mot vår verkliga natur. Kvintessensen av den innerliga kärlekens vistelseort kan också liknas vid en skyddad stuga mitt inne i skogen. Inte bara hursomhelst en stuga i skogen någonstans; utan en pastoralt fördold boning i en under lång tid framkontemplerad glänta som är kamouflerad med vanliga träd och dit inga för det ordinära ögat synliga vägar leder, med undantag för knappt skönjbara stigar kvarlämnade av skygga råddjur. Det är en hjärtligt framfödd gyllenaktig stuga vars ena - kanske blåinramade - inre fönster är vänt mot soluppgångens riktning. Detta för att uppvaknande välkomna vattenspeglande och klart gryningsljus.

Ansvar och mening i civiliserad evolution. Innerlig kärlek är dyrbarhetskvalificerande kärlek. Den syftar inte enbart till att lyckliggöra och tillfredsställa, vilket vanlig sund kärlek oftast åstundar. Innerlig kärlek har mera människors lycka, tillfredsställelse och andliga erfarenheter som instrumentella delmoment i den stegvisa färden mot att förverkliga ett fullt uppvaknat varande. Det handlar här om att den innerliga kärleken bärs upp av en principiell grundinställning som syftar till att alltmer förverkliga meningsfull och civiliserad evolution. Med civilisation avses här mänskligt liv som kvalificeras med en tillräcklig portion existentiell medvetenhet, principiell kännedom om orsak- och effektlagarna och ömsesidighetsberoendets betydelse, insikt i döende- och återfödelseprocesserna samt genomfamnande klarmedvetenhet avseende varandets natur. Innerlig kärlek kan således karaktäriseras som ett finstämt instrument som med sitt spel avser att främja levande varelsers utvecklande vandring mot fullkomning av uppvaknad signifikansmedvetenhet.

Upplysningstankens och den meningsfulla intentionens träd. Innerlig kärlek kan också liknas vid en viktig rot till ett träd, vars övriga huvudrötter är medlidande, empatisk medkänsla, kärleksfull vänlighet, ansvarig omtanke, respekterande tolerans och relevanta kunskaper och insikter. Trädets stam kan liknas vid upplysningstanken, alltså intentionen att förverkliga fullt uppvaknad medvetenhet för alla levande varelsers väl. Trädets grenar kan betraktas som alla integrerade erfarenheter på vägen och inte minst tillämpningar av innerlig kärlek. Bladen och frukterna representerar de faktiska förmågorna att vara andra till hjälp på ett signifikant vis och konsekvenserna som följer av kultiveringen av ett dylikt träd. Hela trädet symboliserar en konkret speglande gestaltning av upplysning i vardande. Ett träd kan förvisso växa utan innerlig kärlek. Men, det bär andra frukter när även den innerliga kärlekens hjärtlighet kvalificerar dess mognad. Frukterna och trädets sav får härigenom en unikt karaktäristisk doft, som kan skingra många hinder inför att erfara lycka och frid samt att inse psykets, formeringars och varandets essentiellt osammansatta natur. Barn som får växa upp med föräldrar som har integrerat innerlig kärlek får andra utvecklingsbetingelser än liknande barn med föräldrar som saknar dessa ackord. Ja, redan fosterlivets betingelser blir annorlunda stämda när den havande modern även härbärgerar innerliga kärleksackord...och härmed påverkas sedan också grundackorden hos barnet, efter att det har fötts.

Den innerliga kärleken har särpräglade ackord och genomströmmas av livsessensens vatten. Kärleksfull innerlighet skänker livet en speciell sötma - som saven i ett träd - som inte kan ersättas av andra kvaliteter. Kärleksfull innerlighet kan exempelvis medföra att regn kan erfaras som nektarvälsignelser som har en unik väldoft. Kärleksfull innerlighet öppnar upplevelsedörrar som andra förhållningssätt inte förmår lika lätt. Långvarig blockering inför, eller frånvaro av, denna särmärkta energi och mentala inställning kan indikeras av symtom som exempelvis grovhet, avtrubbning och torrhet; vanliga inslag hos exempelvis materiellt orienterade starka viljemänniskor och prestationsfokuserande och känsloförträngande personer. Besläktade manifestationer kan tillfälligt också manifesteras som skuggsidor i psyken där alltför intensivt utlevd tillämpning av innerlighet över lång tid har ägt rum, varigenom obalans uppstår när kärleksdynamiken ännu inte integrerats i en lämpligt sammansatt mänsklig helhet. Frånvaro av innerlig kärlek kan också indikeras av sådana ackord som resignation, depression, nedstämdhet, likgiltighet och liknande.

Helhetens epicentrum. Innerlig kärleksfullhet är en dynamisk inställning vars kvalitativa epicentrum återfinns i helheters hjärtliga inre. Inte i helheters marknadsförande periferi, inte på maktorienterad hög nivå, inte i psykoanalytiskt reducerande djup, inte i turistig utspriddhet och inte inklämd i jag-vill-vara-he-roiskt-häftigast-vid-fronten. Innerlig kärleksfullhet är snarare kontemplativt och stillhetsintensivt hjärtligt närvarande, uppmärksamt ömsint, naturligt radierande välvillig, speglingsempatiskt medupplevande, öppet ursprungssinnad och harmoniserande. Innerlig kärleksfullhet är kärleksfull innerlighet. Det handlar essentiellt om avskalad, naturligt klar och hjärtlig närvaro.   

Enigmatiskt kreativ stillhet. Innerlig kärlek är oftast vilande kärlek ... enig-matisk..vimedveten..vilande..kreativ..kärlek. Den kan gestaltas med romantiska ackord likt två vildänder i det blanktysta och nästan osynliga vassvattnet, eller som två albatrosser som bärs upp av subtila luftlager ovanför oceanen i kärleksrymd, eller som ett par fjälltranor i magisk klostermiljö, eller som ett par snöleoparder i ofattbar djupblå fullmånesnatt, eller som ett par sniglar som stillsamt passionerat och mycket närgånget delger varandra sin förtjusning, eller som ett råddjurspar i gyllengrön fridfullhetsskog bland opåtagligt närvarande granhuldror som radierar väldoftsskönhet som öppnar porerna och förvandlar dem till savande blomkronor som förvandlas till skogsbäckar som förvandlas till nektargudinnor som förvandlas till leende moln som förvandlas till lekande höstlöv som i gåtfullt kreativ stillhetsnärvaro aldrig låter sig varseblivas upprepande och som löses upp i nirvana som löses upp i parinirvana som löses upp i mahaparinirvana som löses upp i....som förblir hjärtligt kärleksfull klarhetsmedvetenhet tills alla levande varelser är uppvaknade.

Underhållning och ursprunglig äkthet. Innerlig kärlek är inte i konflikt med, men stimuleras i allmänhet inte på cirkus, i sporthallar, på fotbollsplanen, på teatern, på operabaren, i politikernas korridorer, på marknaden, på tävlingsarenan, på prestationsvägen, i scoutläger, framför underhållnings-TVn. Innerlig kärlek trivs där okonstlad närvaro och signifikansmedvetenhet naturligt bär upp samvaron. Den innerliga kärleken trivs tillsammans med ursprungligt hjärtlig renhet, ansträngningsbefriad välvilja och stillsamt levande varsamhet.

Innerlig kärlek förstörs av grov lust. Innerlig kärlek trivs när medveten mjukhets- och klarhetsnärvaro är förhanden och när dessa betingelser inte är indragna i vanliga varseblivningsbetingelser. Vår oreflekterande ignoranta inställning inskränker och förmörkar de dyrbara energinivåerna utan att någon gagnas. Analogt med att ett barn inte gagnas av att söka lära sig ekvationer när det ännu inte har lärt sig aritmetik, så är det ofruktbart att söka förmedla innerlig kärlek till någon som enbart åstundar erfarandet av den stimulans som avtrubbade begär är ute efter och där välkomnande öppenhet för själsliga symboler och andliga kvaliteter i holodynamiskt speglande rymd saknas.

Existentiell ensamhetsmedvetenhet och innerlig kärlek. Kärleksfull innerlighet kan väckas när två ensamhetsmedvetna och sensitiva hjärtan berör varandra i själslig samhörighetsrymd och börjar samdansa med perplex försiktighet och igenkännande tacksamhet i kosmisk oändlighet. Man kysser ömsint varandras existentiellt känslomedvetenhetsglittrande och dyrbara lyckotårar. Hjärtats innerliga kommunikationsvärld kan växa fram ur mänsklig ensamhetskänsla i fö-rening med samhörighetsmedvetenhet, tacksamhet och ömsesidig respekt.

Viskande beröring. Den innerliga kärlekens kommunikationsfält återfinns inte essentiellt i tankarnas värld, inte heller primärt i vare sig samtalets dimension eller i den kroppsligt sexuella samrörelsen - även om förstås dessa samvaroformer kan utgöra angelägna yttringar och medel - utan i hjärtats viskande beröringsdans i ursprungsvibrerande och ödmjuka tacksamhetsdalar och fält. Den innerliga kärleken förmedlas naturligt klart med diskret ton och lågmälda ac-kord.

Gläntan till hemlig kommunikation. Innerlig kärleksfullhet tenderar att utvecklas mot integrering av hemlig kommunikation. Relateringssfärers utveckling kan från inklusiv generell nivå beskrivas som progression från yttre, över inre, sedan innerlig, därefter hemlig, sedan mycket hemlig, därefter enigmatisk och slutligen ultimativ kommunikation. Hemlig kommunikation har skalat av sig en hel del dualiserande kognitioner. Innerlig kärlek, som den karaktäriseras här, har - även om överlappning föreligger - inte långtgående förverkligat denna icke-dualiserande medvetenhet ännu, men har en inneboende tendens att mogna till den hemliga nivån, vilken här kan förstås som en potentiell dynamisk aspekt av alltmer uppvaknad kreativitet. Två ackordgrupper definierar framför allt hemlig. Det ena refererar till osynlighet för den vanliga varseblivningen som betingas av subjekt-objekt-dikotomisering, av konceptualiseringar, av allehanda försvarstendenser och av ego-gripanden. Den andra refererar till att man vid hemlig kärlekskommunikation också mycket medvetet och intentionellt håller den borta från den vanliga levnadens områden. Detta sker naturligt på ett analogt vis som när, låt säga, föräldrar håller sin vuxna intima interaktion borta från barnens varseblivningsfält, eller som när avancerade yogis gestaltar sin intima förening i meditativa eller dolda sfärer, vilka inte kan varseblivas av oinvigda människor. Detta gäller såväl intra- som interpsykiskt. Den innerliga kärlekens betingelser innebär inte nödvändigtvis att den i mångahanda andra yttringar behöver döljas. Det finns aspekter av den som mycket väl passar in i konventionella sammanhang. Ja, i vissa av dessa kan den innerliga kärleken naturligtvis även bibringa behövda och berikande ackord. Den hemliga kärleken  däremot upprätthålls delvis tack vare att den döljs för den konventionella och mer barnorienterade världen.

Dyrbara sällsyntheters betingelser. Synnerligen innerlig kärlek kan inte manifesteras utan att många gynnsamma betingelser föreligger. Det kan gälla astrologiska eller måncykliska omständigheter, årstidsförhållanden, kulturella betin-gelser, karmiska förutsättningar, meditativa förberedelser, geografiska faktorer, med mera. Innerlig kärlek är ju nu inte ordinär, bekräftelsesökande och duktigt dygdig kärlek. En vanlig sten kan vi finna överallt. Men, en välslipad ädelsten kan vi bara finna på ett fåtal ställen. Att ventilera artiga uttalanden om väder och vind kan vem som helst göra när som helst. Men, att ömsesidigt utbyta innerlig kärlek låter sig oftast bara göra vid härför lämpade tillfällen. Innerlig kärlek är inte någonting som bara ploppar fram. Förberedelser behöver oftast äga rum - om man nu inte redan har integrerat alla hithörande betingelser - mellan lämpligt inställda människor som tillräckligt medvetet befinner sig i har- moni med levande varelser.

Att fullkomna den innerliga kärleken. Det dynamiska fullkomnandet av den innerliga kärleken sker i människors relationella upplevelsevärldar och energifält. Aktualiserandet av innerlig kärlek underlättas av flera betingelser, såsom goda och fria mänskliga levnadsomständigheter, förgänglighetsmedvetenhet, förståelse för karmaprinciperna samt principiell kunskap om olika existensni-våer och befriade varandeformer. Att successivt främja mognaden av innerlig kärlek lösgör oss alltefterhand från bindningar och aversioner till:

- trygghet och osäkerhet

- hopp och fruktan

- framgång och misslyckanden

- rikedom och fattigdom

- pris och klander

- statiska och objektiviserande kognitioner

- representationellt och reduktionistiskt tänkande samt

- såväl nihilistiska som eternalistiska ontologier.

I stället kommer vi successivt att öppna oss alltmer för enigmatiskt kreativa varseblivningar, levande förundran och signifikanta reflektioner rörande relevans och mening i olika sammanhang. Vi kommer nog också att oftare erfara ostörd lyckofrid, frihetsglädje och empatiskt igenkännande samhörighet. Kanske öppnas härvid en aning eller glimt hos oss som uppenbarar vida blomsterfält, genomlysta av ex.vis gyllenblått klarhetsljus, där människors ignorans, dualise-ringar, stoltheter, begär och avund - och de lidanden som följer av dessa inställ-ningar - kan skingras ... Låt oss åtminstone dedikera vår innerliga hjärtlighet åt detta.